frågor&svar: om skönhet

Du skrev i ett inlägg att det tyngsta värdet i ditt liv är skönhet och känsla. Jag skulle gärna höra mer om dina tankar där! Vad är skönhet (och känsla) för dig? Hur kan man motivera för sig själv att man värderar skönhet så högt? Jag själv har alltid gjort det, men ibland tappar jag liksom modet och tänker att jag är världens ytligaste person. Jag försöker då värdera skönhet mindre, men jag har flera gånger märkt, att det helt enkelt inte går.

Estetik är en förutsättning för att jag ska kunna slappna av, precis som att inte frysa. Och estetik behöver inte vara vacker, eller ens visuell, utan skulle nog kunna tolkas som i moral, politik och autenticitet. Som ett barn av min tid, skulle jag säga att det sistnämda är det absolut viktigaste. Kanske är det egentligen identitet jag pratar om när jag pratar om estetik. Det som omger mig är viktigt, delvis eftersom jag ser det som en del av mig. Vad säger den här blomman om mig?

Precis som Eva Illouz sa igår kväll, att vi i den moderna kärleken söker total recgocnition från vår partner, jag översätter det som validering, gör jag samma sak med estetiska objekt. Allt som omger mig kan validera mig, både älskare och arkitektur.

Jag är alltså en ytlig person, visuella värden är viktigt för mig. Jag har svårt att ha roligt om jag inte känner mig fin. Jag kan inte trivas i ett hem jag inte får göra vackert. Jag kan inte läsa en bok som är dåligt skriven. Detta är ju också sanningar som jag kan hålla mig med, eftersom jag bor i ett jättefint hem och har ett vanligt utseende som är lätt att passa in i samhällets idé om godkänt. Detta är alltså ideal jag kan hålla mig med, eftersom jag kan nå dom. 

Det är också ideal jag kan hålla mig med, eftersom jag sitter på ett ganska stort intellektuellt kapital. Jag tror det är socialt accepterat för mig att vara ytlig eftersom jag har ett allvarligt jobb och i dom flesta sammanhang framstår som okej smart.

Det här är varför Sofia Wood upplever en sådan äkta avslappning av att börja plugga till sjuksköterska. Plötsligt finns det en motvikt. Äntligen kan hon tända ljus och fluffa kuddar utan att skämmas. Hon valideras, kanske är hon en riktig människa trots allt. (Hon var givetvis en riktig människa hela tiden. Det är det som är poängen.)

Det är därför jag kan skriva sånna där lite halv-provocerande saker som “det tyngsta värdet i livet är skönhet och känsla”. Det stämmer förstås inte. Men visst fanns det en vacker kontrast i den meningen som fick en att tänka på Varats Olidliga Lätthet. Och kanske var det en bra mening eftersom att du och jag nu sitter här och pratar om vad det egentligen betyder. 

Det kan vara ett sorts skryt att hålla på sådär som jag gör: titta, hur ytliga jag kan vara och ändå bli tagen på allvar, det är liksom som att flexa med hur mycket intellektuellt kapital man har att väga upp med. Hur lågt kan jag sjunka utan att ens vara nära att falla? Hur tungt är egentligen det som ligger i andra vågskålen?

Taylor Swift gör något svårare. Hon är maximalt “girlie”, försöker aldrig spela på att vara cool eller maskulin eller smart, men kräver ändå att bli tagen på allvar. Det är provocerande att argumentera utan att brasklappa, det är modigt att våga stå för något endimensionellt. Det är den provokationen Amanda Schulman söker när hon döper sitt sminkmärke till “All I Am”. 

Att skriva sådär som jag gör, är alltså både posernade och ganska störigt, av flera anledningar. Lätt att säga att man är känslig för estetik när man bor i en jättevacker lägenhet, lätt att säga att man bryr sig om kläder och snittblommor när man har ett jobb som respekteras i alla rum. Ingen kommer någonsin tro att jag är dum i huvudet, på riktigt, för att jag köper en ansiktsroller för 750 kronor. Jag har råd.

Men med allt det sagt så hänger det estetiska intressent ihop med att jag är en romantiker. Både det som går att se och det som inte går att se är viktigt för mig, alltså vilka känslor som laddas i handlingar och bilder. En blomma är mer än en blomma, en tomatsås är mer än en tomatsås. Jag får starka känslor av vackra saker och jag har råd, både ekonomiskt och socialt, att låta det fylla mitt liv. Estetik är lite som religion eller gudstro, att höja blicken från det värdsliga och praktiska. Och därför kanske själva meningen med alltihopa. För vissa. Precis som det finns agnostiker som bara firar jul för presenterna finns det estetiska analfabeter som på riktigt inte ser vad som händer med det gröna när man ställer något rosa bredvid.  

För att svara på din fråga, så tycker jag inte att du ska försöka värdera skönhet mindre. Men ibland kan det vara kul att undersöka varför du tillåts att värdera skönhet högt. Om du tillåts, njut av din privilegier. Om inte, varför inte och av vem?  Om inte, så har du möjligheten att utöva något långt mer autentiskt – en endimensionell handling. Då blir ju att gilla estetik inte poserande, utan nästan som aktivism! Som Taylor Swift och hennes tjejig-het. 

Lycka till!