februari i en lista

Hur var februari?

Oändligt mycket ljusare än januari. Jag fyllde år och Sofia, Ellen och Nora bjöd tjugo personer på födelsedagsmiddag för att fira mig. Camilla hade fest, jag var förkyld, jag gick på några dejter med Simon, jag jobbade natt. Från och med den här veckan är det ljust när jag går till bussen på morgonen och jag hinner springa en lång runda efter jobbet innan solen går ner. Och plötsligt är det helt uppenbart för mig, att varje år så länge man lever, vad det livet än kommer att innehålla eller sakna, så kommer det att komma en vår.

Månadens podd

Jag började betala för Stormens Utveckling och har lyssnat igenom hela arkivet. Jag har haft det så kul. Roligaste spaningen var när dom pratade om att narcissism skulle bli det nya ADHD, innediagnosen som ”vi måste prata mer om”, Brita Zackari kommer komma ut och berätta om sin superkraft narcissism. Otroligt att man kan vara så kul.

Månadens film

Jag såg Poor Things på bio, har skrivit om den här. Och såg om Den vita filmen av Kieślowski.

Månadens böcker

Hyper av Agir Ismail. Handlar om en familj som flyr från Kurdistan, och dom tre barnens väg genom ett liv där allt handlar och pengar. Precis som det kanske gör för vem som helst egentligen. 

Tritonus av Kjell Westö. Jag slutade läsa halvvägs. Det är nog inte en dålig bok men efter 250 sidor tyckte jag fortfarande att alla karaktärerna var ganska ointressanta.  

Det är något som inte stämmer av Martina Hag. Också den här slutade jag läsa halvvägs. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. 

Stargate av Ingvild Rishöj, givetvis mycket vacker och mycket sorglig. 

Det vi inte kan råda över av Hartmut Rosa. En alldeles underbar liten bok som förklarar vad som är fel med oss som lever i moderniteten. Såhär står det på baksidan:

“Strävan efter att ställa världen till vårt förfogande, att råda över den, är enligt den tyska socilogen Hartmut Rosa utmärkande för modernitetet som kulturell livsform. Men en fullständgt känd, planerad och behärskad värl vore samtidigt en död värld.”

Han menar typ, att om vi hade kunnat trycka på en knapp som fick det att snöa, så skulle den första snön inte tala till oss. Om vi kunde beställa den första vårssolen på foodra, skulle den inte betyda något för oss. Vi skulle inte känna något, världen blir stum. Och så är moderniteten, genom att kontrollera den, förfoga över den, har vi fått den att den slutat tala till oss. Detta syns i alla våra interaktioner med livet, kärleken, döden, till och med födelsen.  

Världen talar till oss, vi känner äkta resonans, när vi står inför något vi inte helt kan kontrollera eller förstå. Bara då kan vi svepas med och hänföras. Rosa kallar detta för oförfogbarhet. Jag tror detta är varför jag gillar mitt jobb så mycket. Patienten och hennes kropp är oförfogbar för mig, hur mycket jag än vet kan jag aldrig veta säkert hur det ska gå. Också dom enklaste sövningarna innehåller element som jag inte kan råda över.

Han avslutar såhär:

“Den (här boken) kan kanske förklara varifrån all frustration och all vrede mot livet och samhället kommer, liksom förtvivlan över en värld som trots allt är öppen och förfogbar för oss i en historiskt exempellös mån. Roten ligger inte i det som fortfarande förvägras oss, utan i det vi har förlorat för att vi förfogar och härskar över det.”  Här är ett avsnitt av Filosofiska Rummet där dom pratar om den. Och dom pratar jättemycket om den i Stormens Utveckling. 

Månadens köp

Jag köpte den dumma ansiktsrollen och givetvis fick det mig att känna mig dum och tom och som om världen är mig fullständigt stum. Men det är ganska mysigt att hålla på med när man lyssnar på podd. Lite som en fidgetspinner för tjejer. 

Och på bokrean har jag köpt två böcker av Dag Solstad.

Månadens nya vana

Jag har ju försökt att fördela dom sociala stenarna mer jämt över veckan, försökt att leva lite mer balanserat. I klarspråk: sluta bete mig som om jag är deprimerad på vardagarna och festa mindre på helgerna. Det har gått ganska bra. Jag har ätit tisdgagsmiddagar hos Ellen, druckit te på Far i Hatten och setts med Nora på ett glas vin en torsdag. 

Men så i lördags, efter att ha kommit hem från nattveckans sista jour, 17 timmar utan en minuts vila, några få timmar sömn och för lite mat gick jag direkt ut och drack öl med Simon. Fyra öl senare låg jag först på hans badrums golv och sedan på hans köksgolv utan att kunna resa mig och blev klappad i pannan av en sval hand. Stabilt.

Månadens kläder

Åh, jag är fortfarande ganska ointresserad av kläder. Jag har haft mycket byxor och jeans, knappt kjol en enda gång. Hoppas det vänder! Vad ska man ha för vårstil egentligen? Igår hade jag mörkblåa jeans och så en svart omlottkofta, knuten djupt urringad över en mörkbrun t-shirt. Det var fint tyckte jag. Och så har jag haft våruniformen ett par gånger: trenchcoat, keps och sneakers.

En önskan inför kommande månad?

Evigt ljus, ingen smärta, fjäderlätta moln så långt ögat når.