lista

En lista från Underbaraclara som i sin tur tagit den från Flora.

HAR DU?

Folköl i kylen:

Inte i kylen men i skafferiet. *går och kollar* nej den var visst alkoholfri. Måste varit någon stackars gravid person som glömt kvar på någon fest. 

Något husdjur:

Nej. Var lite inne på att skaffa katt för några månader sedan men, nej.

En favoritsötsak?

Det varierar, då jag är ganska intresserad av sötsaker. Inte för att göra ytterligare anspråk på Sandra Beijers personlighet, men jag har alltid flera olika sorters godis hemma.

Just nu finns i skåpet: svarta och vita vingummin, mörk choklad och saltlakris täckt med vit choklad. Och på stora bordet i gröna rummet står en mycket vacker silverskål med platta, stora chokladlinser inköpta på Värnhems Godisbutik.

Men just nu är jag faktiskt inte sugen på någon av dom. Det enda jag kan tänka på är chokladbollarna jag gjorde hos Sofia i lördags. 

Puder på dig:

Nej, aldrig. Jag har nämligen TORR hud och kletar på  olja och niveakräm så ofta jag kommer åt. Detta är en återkommande disskusion mellan mig och Nora. Jag har, i tio års tid, försiktigt påpekat att hon ser “lite torr ut” och alltid när jag sminkar henne utspelar sig samma scen. Jag börjar med att kleta på ett demonstrativt lager kräm, varpå hon när det är färdigt, med förfasad blick i spegeln utbrister att det blev “fint med väldigt glansigt”. 

Några framtidsplaner:

Jag vill bli jätteduktig på mitt jobb och bjuden på fest ofta. Hänga mycket med Nora, böja mig efter naturen och vara en god vän. 

Några MVG:n:

Jag fick MVG i allt. 

Nagellack:

Bara på helgen. Och alltid rött (inte ett ställningstagande, men jag har bara en flaska och den är röd). Om mitt jobb hade tillåtit det hade jag älskat att gå och göra fina naglar sådär som influencers gör. Nu har jag ingen aning om vad det kostar, kanske är det en sinnessjuk sak att tro att man kan göra. Ärligt talat, så är det ibland lite svårt att fatta hur mycket eller hur lite pengar influensers har. När Manrepeller fortfarande fanns som hemsida, hade dom en artikelserie som gick ut på att olika personer i New York listade exakt allt dom köpte på en vecka. Det var så kul att läsa. Tänk om DN skulle göra en sådan serie!

Någon vän som bor i ett annat land:

Ja, flera stycken. Sofie i Schweiz, Elli i USA, Sebbe just nu i Portugal. Och så massa vänner i Danmark men det räknas väl knappt. 

VEM?

Avskyr du:

Oj, ingen. Måste nog fundera ett tag på själva begreppet för att kunna svara på frågan och det har jag ingen lust med.

Delar du mest minnen med:

Nora kanske ändå. 

Längtar du mest efter:

Sebbe! Jacob var nyligen och hälsade på i Portugal och när han kom hem så tvingade jag honom att visa alla bilder han tagit på Sebbe och så zoomade jag in på hans ansikte och utbrast gråtmilda läten.

Stör du dig på:

Just nu stör jag mig på produkten av den rådande överpsykologiseringen som resulterat i en gränslös egoism. Att alla går i terapi och får höra att dom måste öva på att “sätta sig själva i första rummet och inte anpassa sig så mycket” och allt som följer av det.

Roland Paulsen pratar om detta i sin artikelserie i DN om psykoanalys. Just dom här raderna ringade in mycket som jag tänkt på senaste tiden:

“Att sätta sig själv i främsta rummet – en vanlig definition av egoism – kan låta som att man väljer den enkla vägen. Ändå är det inte ett bekymmersfritt åtagande. Ett problem är att det uppmuntrar till vaksamhet på det egna jaget. Hur mår jag nu? Har jag koll på mig själv? Minsta tecken på att något inte står rätt till kan lätt blåsas upp till ett personligt misslyckande och spiralstörta ner i självanklagelser. I denna självgranskning är det bara fantasin som sätter gränser.”

Också Lyra Ekström Lindbäck kom med ytterligare ett bra exempel i Filosofiska rummet om Samvete, att vi kallar det för klimatångest istället för klimatsamvete. Psykolgiseringen är alltså inte bara skadlig för oss själva, utan den förflyttar också ansvaret från individen. Herregud, hur ska det gå för oss och det här skitsamhället vi skapat?

Gosar du med:

Bara dom jag har en sexuell relation med. Kan ärligt talat knappt se folk i ögonen. Om jag går förbi någon på stan jag inte är sugen på att hälsa på, brukar jag faktiskt bara blunda. Funkar bra om man vill bli lämnad i fred. 

Lagar mat:

Det är jag och vem det nu än är som står för salladsbaren på Pressbyrån. Vi hjälps åt, kan man säga. 

Diskar:

Jag, såklart. Men jag har faktiskt inga problem med att diska, det känns okej och liksom rimlig att jag ska utföra den uppgiften.

VAD?

Gör du nu:

Jag sitter i mitt kök och skriver till er medan en soppa kokar på spisen och lyssnar på gamla avsnitt av Stormens Utveckling. 

Är bra med dig?

Smart och ganska lojal.

Är dåligt med dig?

Slarvig, avbryter ofta, dåligt tålamod, svart-vita analyser och förväntar mig alltid att bli övergiven och kan liksom gå runt och vara lite arg på folk för detta fruktansvärda framtida svek som inte inträffat.  Än.

Vill du arbeta med:

Exakt det jag gör. Jag älskar mitt jobb.  

Är roligast just nu:

Jag har precis börjat betala för Stormens Utveckling och håller på att lyssna igenom hela arkivet. Älskar dom. Går och skrattar för mig själv i februariregnet. 

Har du på dig nu:

Pyjamasbyxor, en långärmad t-shirt och tofflor. 

Äger du för skor:

Dr Martens-kängor. Svarta loafers. Stövlar med fyrkantig tå. Fodrade vinterskor. New Balance sneakers. Svarta converse. Bruna sandaler med tunna remmar, som endast används på bröllop. Springskor. Sandaler med platå-sula som jag tycker är fula och omoderna men använder varje sommar för herregud så svårt att köpa nya skor. 

Läser du för bok:

Blev precis färdig med Hyper och har lite svårt att välja vad jag ska läsa härnäst. Har ni några förslag?

Ska du göra nu:

Nora skrev precis och frågade om jag vill ses på ett glas vin på AVA. Sen skrev också Maja och berättade att Amandas kille Jonathan ska spela på Babel. Kanske att man svänger förbi på hemvägen men, jag är mitt i nattveckan så det måste bli en tidig kväll. 

 

12 reaktioner till “lista

  1. Intressant med Paulsen och psykologiseringen av samhället! Tänker dock såhär: det är ju medelklassen som går i terapi. En stor del av samhället gör inte det. Tycker det är störigt att Paulsen och övriga skribenter ofta talar om ett ”vi”, men i själva verket är det medelklassen det handlar om. Just psykoanalys tänker jag är så flummigt också? Lite som astrologi. Kanske inte gör så mkt om folk håller på med det.

    Frågan samvete/moral/politik tycker jag är himla svår. Tror 0% på att individuella val kan förändra samhället. Borde inte vara upp till individen att välja att inte flyga pga klimatet tex. Men ändå mår jag dåligt av tanken på att jag kanske ska flyga i höst. Konstigt det där.

    Gilla

    1. oj, svarar nog på detta i ett inlägg istället.

      men jag tror inte du ska läsa det så bokstavligt som att det bara handlar om dom som faktiskt går i terapi. jag läser det som att det handlar om en generell tendens i vårt samhälle. för att skriva sådan här texter måste man få använda ordet “vi”. det är införstått att “vi” inte betyder alla levande människor på jorden.

      Gilla

  2. Här kommer några böcker jag skulle tycka det var kul om du läste! Komplett med bibliotekslänk såklart.

    Någon av Hilde Hagerups gamla ungdomsböcker, tex Vågbitar ( https://encore.malmo.stadsbibliotek.org/iii/mobile/record/C__Rb1440232__SVågbitar%20Hilde%20hagerup__P0%2C1__Orightresult__U__X4?lang=swe&suite=mobile ) eller Maskrossång ( https://encore.malmo.stadsbibliotek.org/iii/mobile/record/C__Rb1507846__SMaskrossång%20Hilde%20hagerup__Orightresult__U__X4?lang=swe&suite=mobile )
    Alltså egentligen har jag bloggat om dem för mkt för att det kanske ska bli kul läsning för dig! Det blir aldrig en så stor upplevelse när någon annan hajpat. Men Hagerup skildrar det där spelet mellan tjejer i en viss ålder så väl som jag minns att du också skrivit om så snyggt till exempel när du skrivit om att ha tjejmiddag och säga att man bara får bjuda ett visst antal. Och det är raka berättelser och dialog med ett driv som jag också associerar med sitt skrivande, även om ni skriver ganska olika förstås.

    Tid att städa av Fanny Ambjörnsson. ( https://encore.malmo.stadsbibliotek.org/iii/mobile/record/C__Rb2287940__STid%20att%20städa__Orightresult__U__X7?lang=swe&suite=mobile )Associerar denna analys om städandet och liksom hemskapandet till det du skrev nyligen om estetik. Att få lägga tänkande på något som annars hanterats som att det inte alls har med tänkande att göra.

    Och eftersom du snackat Roland Paulsen nyligen – gillar ”Tänk om – en studie i oro”. ( https://encore.malmo.stadsbibliotek.org/iii/mobile/record/C__Rb2348734__STänk%20om__Orightresult__U__X7?lang=swe&suite=mobile ) Vänder och vrider på den där sanningen i vår tid att ångest skulle vara en självklar kvarleva av när vi var på savannen och skulle fly lejon typ. Lite långrandig någon gång men mycket intressant!

    Gilla

  3. Men alltså den här överpsykologiseringen, är den inte nån sorts följd av att samhället vi lever i är så snävt/strömlinjeformat? Från samma artikel: ”Kommer alla de som sörjt någons bortgång i mer än ett år att bli hjälpta av att höra att deras sorg är patologisk?” Nej, men om arbetsgivaren vill ge dig sparken för att du fortfarande är disträ och inte presterar på jobbet efter ett år då? Kan det hjälpa då? (Hypotetiskt exempel, i Sv får man väl inte kicken oavsett och i US skiter de väl i diagnosen…)
    Samma med NPF-diagnoserna åtminstone för barn, om vi inte försökte trycka in alla barn i en väldigt snäv mall och det fanns utrymme för sk anpassningar även utan att barnen skulle ha en diagnos så hade det väl inte ställts lika många sådana diagnoser?

    (Grundproblemet är egentligen att jag är superlättkränkt, och precis har tagit upp psykologkontakt och därför tar denna artikelserie + att du tog med gå i terapi på utelistan för ett tag sen. Attans att det ska vara inne att bita ihop och stänga inne precis när jag inte orkade det mer.)

    Gilla

Lämna en kommentar