natt och högmod

Hej och hallå. Jag har precis vaknat efter jouren. Det gick väl helt okej. Eller mycket gick jättebra, herregud vad svåra saker jag plötsligt klarar av, men inte är det dom sakerna jag sitter och tänker på här vid köksbordet direkt. 

Igår var det lördag. Det är faktiskt trevligt att jobba natt på helger, dels för att man börjar kl 19 istället för kl 15, och alltså jobbar 13 timmar istället för 17, men också för det är lättare att ha en bra dag innan man går på. Att vara ledig på varagar kan annars kännas som att leva vid sidan av världen. Som ett litet spöke som fladdrar man omkring i utkanten. Försöker skapa mening och konturer genom att utföra nyttiga sysslor så som att tvätta, städa, träna. Men grundtonen, det naturvidriga i att vara sysslolös och tyst en tisdagsförmiddag, går knappast att skaka ur. 

Men igår var det alltså lördag och jag hade en verklig dag mitt i den verkliga världen, mitt ibland alla dom andra.

Lördagen börjar med att jag vaknar på Simons soffa, där jag lagt mig under natten för att fly undan den extrema värme som bara kan komma från en annan person. Jag går in till honom en stund innan jag promenerar hem. Ganska fint och ganska mysigt, insåg jag kanske först när jag gått därifrån. Efter frukosten somnar jag i gröna soffan och när jag vaknar har Nora ringt. Vi bestämmer oss för att äta nudelsoppa. Länge sedan vi sågs konstaterar vi, ja fem-sex dagar minst. Efter maten går vi på Triangeln. Jag köper en klockradio. Tanken är att ställa den på 06.05, alltså fem minuter efter väckarklockan ringer, så att jag ska ligga där i sängen, nyvaken och yr, och höra hur P1 går igång i köket och liksom välkomnar mig upp. Det är Sofia som har lärt mig. 

Det kommer ett SMS från Jacob, tydligen spelas det RUM på Jesusbaren i detta nu. Vi går dit. Jag påminns om varför jag aldrig går på Jesusbaren när jag ser ännu ett ex sitta där på sin vanliga stol och skriva på sin nästa roman. Jag hoppas den handlar, iallafall lite, om mig. Vi nickar men jag går inte fram.

Sofia och Jacob planerar skidresan vi ska göra i påsk. “Du ska dela rum med Sofia men ha matlag med mig”, förklarar Jacob. Dom har precis gjort slut och nu ska allting delas lika. 

Jag dricker en kopp kaffe. Sofia skissar upp schemat för nästa vecka på en post-it lapp. Sofia skriver ner allting på lappar, gör sig omöjlig att inte tycka om. Jag går hem och installerar den nya radion. Den får stå på hela eftermiddagen. Det känns lite som att ett husdjur har flyttat in. Jag städar köket ganska noga, vill att den nya ska trivas, försöker laga dammsugaren men misslyckas. 

Och vipps, så är det kväll och jag tar bussen till sjukhuset och pang, så har alla opererats och alla barnen kommit ut och alla hjärnblödningar har täppts igen och alla propparna ha pillats ut och jag sitter och väntar i 30 minuter på Professorsgatan, kvart över åtta-bussen kom inte, och jag lyssnar på söndagsintervjun och äter upp resterna av min matlåda med vantarna på, och sedan är det lång kö utanför bageriet och jag överväger att be om att få gå före, liksom förklara att jag har inte sovit på ett dygn, varit vaken och räddat liv och inser att detta, bara att jag kan formulera den här sjuka tanken, är varför ingen gillar duktiga människor, att så lite krävs för att motivera särbehandling och överhet och jag tänker på det Liv Strömquist sa om Khloe Kardashian i senaste podden, bättre att dricka vin med förnuft än vatten med högmod, erkänn att det var jävligt kul, och till sist så somnar också jag.