några saker-lista om veckan som varit

Om jag bara fick använda tre skönhetsprodukter skulle jag välja Niveas blåa burk, torrschampo och ögonbrynsfärg. 

Tre böcker jag ofta rekommenderar till andra är Varats olidliga lätthet, Sällskapet och Salomone

En sak som gjorde mig glad den här veckan var när jag fick mitt schema för våren. Vi är tydligen bra bemanade, för jag fick ut all jourkomp jag bad om och ska nu vara ledig nästan alla fredagar i april och maj. 

Fyra saker jag ser framemot i helgen är att dricka vin med Simon på fredagen på AVA, att Sofia ska hjälpa mig att välja glasögonbågar, äta lunch med Nora på lördagen och ha söndagsmiddag. Och på lördag ska jag jobba natt.

En sak på min önskelista är en sådan där ansiktsroller. Det verkar så otroligt skönt. Men det känns också som den sista utposten mot hur mycket konsumtionssamhället kan mjölka ur kvinnors dåliga självkänsla. I realiteten är den sista utposten redan passerad och förbi. Men precis så som kapitalet kan lura mig att mitt ansikte är som ett problem som går att åtgärda, kan också jag förföra mig själv med mina egna idéer om att det går att stå emot dom mörka krafter som omger oss, hur starka dom än må vara. Man förlorar sig i var illusion varannan dag. (jag vill alltså verkligen ha en sådan där ansiktsroller så håll tummarna för att mitt överjag släpper till snart.)

Två saker jag oror mig för är vad folk tycker om mig på jobbet och hur det ska gå med den här Simon. 

En sak som gjorde mig ledsen den här veckan var att springa på han som slutade höra av sig i ösregnet utanför kyrkogården. (”Här är du och springer i regnet. Hur mår du?” sa han. ”Bra, jo bra. Bra”, sa jag. ”Hur mår du?” ”Inte så bra tror jag faktiskt. Nej.”, sa han. ”Är det något som har hänt?” sa jag. ”Ja. Massa saker. Jag vet inte. Jag borde svarat på dina sms.” sa han. ”Ja, kanske” sa jag. ”Jag har otroligt bråttom. Måste verkligen, alltså, gå”. sa han. Och så gick vi snabbt åt varsitt håll utan att se oss om.) Ibland tänker jag att den här stan håller på att växa sig för tät. Tio år av liv och nu bor det vålnader i varje kvarter.

16 reaktioner till “några saker-lista om veckan som varit

  1. ”Ibland tänker jag att den här stan håller på att växa sig för tät. Tio år av liv och nu bor det vålnader i varje kvarter.”

    Ojojoj alltså, vilken mening! Exakt den känslan jag hade innan jag lämnade Uppsala för att bo i London i 9 månader! Sen kom jag ju dock tillbaka och bor fortfarande här hehe… Men lever ett så annorlunda liv nu än när jag var student, så stöter inte direkt på några vålnader längre.

    Gilla

  2. ”Ibland tänker jag att den här stan håller på att växa sig för tät. Tio år av liv och nu bor det vålnader i varje kvarter.”

    Amanda Romare skriver något liknande i Halva Malmö består av killar som har dumpat mig. Finns någon sekvens där hon under en och samma kväll springer på tre olika killar hon dejtat. Kanske är det en Malmögrej? Eller att en stad måste ha mer än ett visst antal invånare för att det inte ska hända? Undrar i så fall var den gränsen går.

    Gilla

  3. Jag är 44 år och separerad med barn och herregud ja, så många vålnader i den här stan, och så många kopplingar till vålnader bland de levande. Blir ibland lite tokig på det faktiskt…Men å andra sidan: Malmö ändå.

    Gilla

  4. Läser Sälskapet nu och är överväldigad. Och jag tänkte på din blogg när jag läste för språken är så lika! Fritt, nära och enkelt!

    Gilla

  5. tänker ibland att det är hemskt att malmö präglas av vålnader, men sen också: vilken tragedi om människor slukades upp av jorden bara för att de inte längre är en aktiv del av ens liv. tänker detta är paradoxen med malmö, man blir humbled parallellt med en stark känsla av att va huvudrollen i en musikvideo

    Gilla

      1. Är djupt övertygad om att det är en specifik malmögrej. Stöter på vålnader varendaste eviga jävla gång jag återvänder. Har inte bott där sedan 2013 men likväl vandrar de omkring på gatorna, som om de inte redan gjort nog.

        Gilla

        1. tror du inte det är lite en släng av main-character-syndrom också då? alltså att alla människor känner så, att dom är centrum, att dom är med i en musikvideo? att man liksom överdriver detta lite bara för att man bor i Malmö, och liksom tror att det är jättespeciellt men att folk i stockholm himlar med ögonen och bara: okej, jag det är så det känns att vara en person?

          Gilla

          1. jag gör mig ju bevisligen 100% skyldig till detta, men för att kunna skriva en blogg krävs ju lite att skapa ett subjekt av sig sig själv som befinner sig i ett centrum. ELLER GÖR DET? kanske ligger ett nytt berättande framför oss, huvudpersonen placerad i utkanten, gruppen i centrum, individen utbytbar och den egna rösten utbytbar, en motkultur mot det autofiktiva. Simon var faktiskt inne på det här spåret i fredags, jag hade lite svårt att visualisera ett narrativ utan ett subjekt just då, men kanske fattar jag vad som menas nu…. hm…. hmmm… hm!!!!

            Gilla

            1. tror du är nåt på spåret!!! ska marinera den här spaningen. men vill också säga re malmö o våldnader att det också handlar om stadens segregation, att den geografiska ytan är liten på ett annat sätt, man använder inte kollektivtrafik utan cyklar/går mycket vilket ökar chanserna för att springa på folk + finns vadå typ två klubbar som man regelbundet vistas på? kopplat till det att om man ölar på/runt möllan så är krogarna placerade precis bredvid varandra, man går ut o tar en cigg o BOM. fan skriver den här kommentaren o känner kan någon skriva en amanda romare fast ur en stadsplanerare/arkitekts perspektiv

              Gilla

    1. Jag tänker att det mest bara är en ekvation av hur stor staden är, hur täta ens cirklar är och hur länge man bott i staden typ? Jag menar om man hunnit skaffa sig några vålnader i en stad där man rör sig i hyfsat samma cirklar så kommer man ju stöta på dem. Jag hade ett ex som verkligen gjorde ont där vi gick olika terminer på läkarprogrammet. Att överhuvudtaget gå ut var ett minfält? Nationer, kulvertar, gym, studentmatsalen på sjukhuset, han var ÖVERALLT. Allra mest var han på de där jävla nationerna när man var lite full och första halvåret efter breakupen slutade varenda utekväll med att vi stod i ett hörn nånstans medan mina kompisar mimade SLUTA! INTE NU IGEN! Det krävdes ett jullov och åka hem till min hemstad och få distans för att lyckas sluta med galenskapen.

      Gilla

      1. Uh känner igen mig så mycket. Jag skojar inte att en gång när jag gick genom Lund stötte jag på fyra ex på en halvtimme. Hur hälsar man på någon som ghostat en? Helst inte antar jag?

        Gilla

  6. Skriver genast upp Sällskapet på att läsa-listan. Tack för tips! Försökte hitta Salomone för att läsa om den men kammade noll. Vem har skrivit den?

    Precis som flera andra som kommenterat både njöt och rös jag av ditt svar på den sista frågan. Tycker de värsta vålnaderna är de som dyker upp i ens sociala medier på telefonen eftersom de kan invadera en även hemma.

    Gilla

Lämna en kommentar