28 words of wisdom

Jag läste den här artikeln av min favoritkändis Alexa Chung och blev sugen på att skriva en egen version. Obs på att jag fattar att detta är både lökigt och präktigt och pretentiöst, men det kändes kul och så tjej-tidningsklassiskt att läsa. Så jag bjuder på det! Här kommer alltså mina 28 (jag kom inte på fler och måste gå nu) words of wisdom, saker jag lärt mig om mig själv och livet hittills. Utom dom två sista. Dom har jag inte lärt mig än.

  1. Var du än reser, oavsett säsong, oavsett om du ska bo på hotell eller i tält, oavsett om du ska vara borta en månad eller en natt, packa alltid: morgonrock, tofflor och kashmirhalsduk. 
  2. Köp bara ytterplagg second hand, aldrig nytt i butik. En kappa i 100% italiensk ull kostar 400 kr istället för 6000 kr. 
  3. Gör som dom i Paris: lyxigast material närmast kroppen. Alltså underkläder i siden och jacka du köpt på torget.
  4. Undvik kända designföremål så långt det går i inredning och kläder. När jag ser en känd sak, är det enda jag tänker: jaså, hon har en sådan. Jag kan liksom inte ta in själva föremålet, jag ser inte om den är fin eller ful. Först när jag ser en lampa jag aldrig sett förut, kan jag uppleva formen. 
  5. Fatta avgörande livsbeslut baserat på dina vänner. Att flytta till främmande städer för killar och jobb är okej, men att göra det samma för vänskapsrelationer ses som konstigt. Detta rekommenderar jag starkt att utmana. Det enda sättet att ha livslånga vänskapsrelationer är att välja varandra igen och igen. När folk frågar mig om jag ska flytta till Stockholm brukar jag alltså svara, ”det går inte, eftersom min bästis bor i Malmö, och hon är en sådan jag vill vara med varje dag.”
  6. Om en dejt ställer in ska du alltid svara: Så tråkigt, jag som hade sett fram emot att ses. Var aldrig cool eller sval. Att dejta blir roligare desto bättre man är på att ladda det med spänning och mening.  Kärlek kan bara uppstå när man tar risker. Och, om du inte hade sett framemot att ses, så är det du som borde ställt in.
  7. Om en vän ställer in, svara: helt lugnt, det körde faktiskt ihop sig lite för mig också! Vad med nästa vecka?
  8. Ses alltid på restaurangen/baren/lokalen. Det värsta jag vet är att börja med att typ sitta på tåg i ful belysning. Aldrig i livet! säger du alltså om din dejt föreslår att ni ska gå dit tillsammans: vi ses där! Första anblicken är magisk, man är spiknykter och nervös och allt det förtjänar att hända i så romantisk miljö som möjligt.
  9. Hur pigg (=speedad) du än känner sig efter jouren: ät frukost, gå och lägg dig.
  10. Köp aldrig något via influencermarketing. Det finns säkert många anledningar till varför, men jag har i allafall aldrig blivit nöjd. 
  11. Låt aldrig någon bestämma vad du ska skriva på din blogg.
  12. Innan du köper ett plagg, ställ dig själv frågan: skulle du ta på dig det här på en dejt? Och då är det alltså inte en dejt på Pastis i Gamla Stan, utan en stork stark på Rex. Om svaret är nej, tänk igen.
  13. Ring din pappa ofta. Han blir så glad av det och det spelar ingen roll att han aldrig ringer dig. Han menar inget illa med det, han är inte kall bara lite trubbig. 
  14. Inga skärmar i sovrummet, men alltid böcker, analog väckarklockan, vattenglas, starinljus och annteckningsbok. Och penna för gudsskull. 
  15. Gå på så mycket live-föreställningar det bara är möjligt. Det spelar ingen roll if you never heard of the band, man ångrar sig aldrig.
  16. Se till att alltid ha en bjudning inplanerad. Det ger hela tillvaron en riktning. Plötsligt blir allt det mysiga meningsfullt, att göra fint att tänka på vad man ska ha på sig och bjuda på. Och, när du springer på en ny person du får feeling för kan säga: kom på mig sommarfest/juldrink/vårmiddag/söndagmiddag. Det är så mycket lättare att bjuda in folk till en redan planerad, större grej, än att typ föreslå en fika.
  17. När det känns som att ni är påväg ifrån varandra, prova att gå ännu lite djupare. 
  18. En bra rutin för nattveckorna är att springa dagen man går på, och yoga + promenad dagen man går av. att vara hemma själv och “fixa” dagen man går på, och att vara med en vän dagen man går av.
  19. Det grövsta etikettsbrottet av dom alla, är att öppet påtala att någon annan har begått ett etikettsbrott.
  20. Börja med tomatsåsen klockan 14.
  21. Att byta ut sina favoritpocket mot inbundna exemplar från Bokbörsen är en enkelt väg till att känna som att man genuint vill sig själv väl och som att ens egna tankar och känslor spelar roll.
  22. Den nyttigaste maten är den som gör dig mätt.  
  23. Ögonskugga är inte snyggt. Eller, monokromatisk skugga kan vara fint, men det ser alltid dåligt ut om man börjar blanda och fade:a och sånt. 
  24. En säker väg ur en lässvacka är alltid Knausgård. Ingen annan författare lämpar sig så bra att sträckläsa som han. 
  25. Du kommer aldrig ha allt du vill ha i livet samtidigt. Så försök att fokusera på vad som finns just nu, istället för vad som inte finns just nu.
  26. Att vara en god värd, handlar om att göra sina gäster så bekväma som möjligt, inte om att bjuda så fint man bara kan. Därför ska du alltid bjuda så att gästen med minst pengar har råd att bjuda tillbaka. (givetvis utan att förvänta sig att någon ska bjuda tillbaka!)
  27. Försök att fokusera på vad du gör, inte på vad folk har för åsikter om vad du gör. 
  28. Be inte om ursäkt när du berättar för folk att din mamma tog livet av sig. Försök iallafall. Tänk, kanske, klarar folk mer än vad du tror.

28 reaktioner till “28 words of wisdom

  1. Mycket bättre än Alexis version, den kändes så platt och basic? Sista punkten är jättesvår, har fortfarande inte lärt mig att ens berätta till folk att min brorsa tog livet av sig, såhär 10 år senare.

    Gilla

  2. Det har gått 18 år men att berätta om min pappas självmord är fortfarande en sådan känslomässig pärs. Inte för att det gör ont eller för att jag skäms, men jag orkar inte bära tystnaden och den stela stämningen. Eller ännu värre mottagarens dåliga samvete om det var hen som frågade hur han dog.

    Gillad av 1 person

    1. En fråga till er, hur skulle ni vilja att man reagerar när ni berättar (om ni vet det)? Ska man säga ”jag beklagar sorgen”? Säga ”oj, vad sorgligt”? Ställa följdfrågor? Vill gärna inte bidra till tystnad och stel stämning om någon skulle berätta något sådant.

      Det kanske är helt olika från person till person också, så det kanske inte ens hjälper mig att få veta hur just NI skulle vilja att någon reagerar hehe…

      Gillad av 1 person

      1. Personligen föredrar jag när folk säger typ ”åh vad tråkigt att höra” snarare än att kalla det sorgligt, för jag blir bara obekväm av att känna att någon tycker synd om mig. Då kan jag bara svara ”ja det var tråkigt/jobbigt” och välja själv om jag vill prata vidare eller lämna det där. Följdfrågor undanbedes generellt om jag inte öppnar upp för det själv. ”Jag beklagar sorgen” känns konstigt efter så många år, men är väl fint om det är något som hänt i mer närtid.

        Gillad av 1 person

    2. Min pappa dog genom självmord för nästan trettio år sedan, när jag var 12 år. Fortfarande svårt att berätta det. Jag undviker oftast. Säger bara att han dog när jag var ung och byter ämne snabbt. Speciellt om det är ytligt bekanta som jag vet egentligen inte bryr sig och skulle kunna slänga fram det vid tillfällen när jag inte är beredd. Önskar ibland att jag kunde prata öppet om det och bli mindre berörd. Men det kommer alltid vara ett sår för mig. Alltid. Jag kände mig ensammast i världen om detta när jag var liten. En nyckel är verkligen att prata om det, helst med andra med samma sorg. Så tack för att ni också berättar.

      Gilla

  3. Underbar lista! Den där med att ringa sin pappa talade väldigt mycket till mig, känns som våra papparelationer liknar varandra. Och försöker verkligen ringa oftare (eller oftast blir det faktiskt att jag ringer min 9-åriga halvbror på Facetime och då brukar pappa alltid joina samtalet så småningom). Han ringer typ aldrig mig om det inte är något speciellt, men har också börjat tänka att det inte spelar någon roll. Tror han blir glad att jag ringer, och det gör inte heller något att vi aldrig pratar om något viktigt utan mest vädret och vad vi ska äta för middag. Och vad som har hänt den senaste tiden.

    Gilla

      1. Vad speciellt att läsa om detta så ocensurerat… Jag kanske ska ringa pappa lite mer och sluta sura över alla ‘tummen-upp’ sms.

        Gilla

      1. Jag också! Om jag inte hinner svara direkt när han ringer har jag hunnit tänka X antal katastroftankar innan jag ringer upp igen :’)

        Gilla

  4. är så avis på dig som verkar ha så stor vänkrets! jag flyttade till Göteborg för några år sedan och saknar fortfarande att ha ett gäng som hittar på grejer och som delar ens intressen och värderingar. mina gamla vänner bor i olika städer och jag orkar tyvärr inte flytta mer på mig. jag har under mina år gått på massor av kompisdejter och ”samlat” på mig många fina personer, men ingen som verkligen känns i hjärtat på riktigt!! har du tips på vad man mer kan göra? nån i Gbg som vill ta en öl? haha

    Gilla

    1. Hej! Det ska sägas att jag bott i Malmö/Köpenhamnsområdet i 10 år nu. Nästan alla dom jag umgås med idag stammar på ett eller annat sätt ifrån tre bästisar jag fick när jag började plugga, alltså år 2013. Och resten från en liten men väldigt aktiv svartklubbscen i Malmö kring 2015-2018.

      Så jag har nog inga goda råd att komma med. Men när jag bodde i Köpenhamn tyckte jag det gick väldigt trögt att lära känna nya vänner, medan här i Malmö där jag redan har ett etablerat närverk går det lätt. Jag upplever också att folk på mitt jobb här i Sverige är lätta att lära känna. Folk vill alltid hitta på något och bjuder in till disputationsfester och AWs och middagar hela tiden. Så var det verkligen inte i Köpenhamn. Det tog typ 2 år innan jag sågs med någon utanför jobbet. Istället umgicks jag bara med min kille och mina svenska kompisar. Det var tråkigt och gjorde att jag aldrig trivdes särskilt bra i Köpenhamn. Får faktiskt ganska mycket ångest varje gång jag åker dit nuförtiden, blir liksom ledsen av att påminnas om hur jag mådde där.

      Jag tycker det låter klokt att stanna där du är. Det enda sättet att bo på en plats i 10 år är ju att inte flytta. Mitt sätt att lära känna folk är nog att bjuda in till mycket middag och fester. Det är en social situation jag själv är bekväm i, medan kompisdejtande nog skulle göra mig lite nervös. Jag blir lätt stressad av tanken på att folk liksom vill in i mig om du fattar. Och folk blir alltid så glada av att bli bjudna till roliga saker. Och glatt överraskade, typ om man setts på en AW och sen bjuder dom på söndagsmiddag/julfest. Det är typ det roligaste jag vet att bjuda in folk jag halvkänner till fest. Känner mig så… rik på liv då.

      Och hallå alla i Göteborg, klart ni ska dricka öl med A! Om ni ses måste ni skriva till mig och berätta ALLT. Så nyfiken.

      Gilla

    2. åh känner så igen mig i denna kommentar. jag flyttade ensam till Göteborg för 15 år sedan och har under åren lärt känna många fina personer, men jag har inget gäng och jag har inte speciellt många nära vänner. eller mina vänner är också utspridda över världen. verkar tyvärr vara min eviga otur att personer jag lär känna och verkligen trivs med flyttar iväg. händer exakt varenda gång jag kommit nära en person. så nu orkar jag typ inte öppna upp mig och verkligen lära känna folk längre haha. orkar heller inte bryta upp och rota mig på någon ny plats. hade gärna tagit en öl ändå, men är fast med en liten bebis och går mest bara och skrotar i min lilla stadsdel. ensamhetens peak. haha.

      Gilla

  5. Bådas listor var fina att ta del av, men dina rader berörde lite mer på djupet som vanligt och då speciellt raderna om dina föräldrar.

    Gilla

  6. Jag tänkte att ”jag måste kommentera något” för min initiala känsla var ju att andra inte har mammor som tagit livet av sig. Sen förstår jag ju förstås hur dumt det är för flera andra hade skrivit redan och varit med om samma. Det har bara gått ett helt liv där man varit ensam om det och alla jobbiga pinsamma tystnader och obekväma stämningar. Kan inte någon enda människa vara revolutionerande och reagera lite ordentligt och icke obekvämt vid de få eclipser där jag faktiskt svarar sanningsenligt vad mina föräldrar ”gör”? Då tycker jag att mina 16-åriga kompisar reagerade bättre när det faktiskt hände än vad jämngamla reagerar i dag.

    Jag känner till alla dimensioner av hur ofantligt jävligt det är och du är inte ensam.

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar