frågor & svar, del 4.

Hej då magnolia, välkommen syrén, här kommer sista delen av frågestunden:

Vilket är ditt favoritrum?

Mitt favoritrum just nu är det gröna rummet. Det är det enda som håller sig svalt nu när kvällssolen ligger på hårt genom allén. Här finns två jasminbuskar som luktar som min mammas parfym, bordet vi sitter kring på söndagarna, högar med böcker som väntar på sin bokhylla, den rosa fåtöljen och så mormors tandläkarskåp.

Mormor som flydde från Estland när Ryssland invaderade en annan gång. Hon som fångade en svan med sina bara händer varje höst och sedan bjöd på svanstek med vingarna fastsydd bak på klänningen. Hon som gömde sig i skyddsrummen när bomberna föll, så som hon gömde sig under köksbordet i Sverige vid plötsliga ljud. Hon som var både tandläkare och skådespelerska, likt mig, inser jag nu när jag skriver detta, hade hon en fot i andras kroppar och en annan i fantasin.

Och mormor hade ett vitrinskåp för sina tandläkarinstrument som jag nu använder för att förvara vaser, lyckokakor, pocketböcker och snustorr Turkish Delight. Medan mormor läste på tandläkarhögskolan, dom kallade det Käftis, träffade hon morfar. Han gick med i estniska föreningen och lärde sig språket. “Han försöker stjäla mig arv, han kommer ta allting ifrån mig”, brukade hon först skoja och senare ömsom skrika, ömsom mumla för sig själv igen och igen.

“Man kan se på ditt ansikte att du har baltiska rötter” var det en som sa här om dagen. Vi var på Cecilias landställe i den finaste delen av Höllviken.

“Hur ser man det på någon”, sa jag, och: “Det har jag aldrig fått höra förut.”
“Det är något med dina ögon. Dom sitter brett isär och så det också resten av ansiktet, dragen, så som i kindben. Allt är liksom skarpt. Jag tänkte på det första gången jag såg dig.”

Jag som bestämt att mina ögon sitter tätt. Vad mer ligger öppet för andra som jag ännu inte sett.

Mormor dog året efter mamma. Kanske bröstcancer, cigaretter eller alkoholism. Kanske rökte hon först ihjäl sig själv och innan hon rökte ihjäl morfar, som dog kort efter henne i KOL trots att han aldrig tagit ett bloss. Passiv rökning, hennes blåa blend. Ensamhet – lika farligt som cigg, ensamhet – lika farligt som att inte bli lämnad i fred. ”Vilket år för din morbror”, sa dom. ”Först hans syster, hans mamma och så hans pappa, alla borta inom knappt 18 månader.”