alla mår bra

Ni kan andas ut. Soffan har kommit. Alla mår bra. Jag har konsekvent ljugit för alla som frågat om jag provsuttit. Ja men självklart, har jag sagt. Och du har mätt i trapphuset, så att du är säker att den går in? Absolut.

Men nu är soffan här och den är fin, bekväm och den gick in, dock med stor möda av budfirman. Jag fick så dåligt samvete av deras svettiga pannor och framförallt av deras ljud att jag gav dom en flaska bubbel. Givetvis en missriktad och fullkomligt självisk godhet, dels för att dom var två stycken, dels för att det är något med gåvor som manifesterar en ojämlikhet. Framförallt när gåvan ges för att stilla det egna dåliga samvetet. Liksom, här står jag och rotar i dom välfyllda skåpen och skäms, där står ni med ryggar som snart gör ännu ondare. Usch, jag borde låtit bli. Eller? Jag vet inte.

Jag borde väl burit soffan själv. Jag borde väl sluta tro att det går att resonera sig ur ett klassamhälle i efterhand. Liksom, stenarna ligger där dom ligger, en flaska vin och ett dubbelt dåligt samvete gör ingen skillnad. Usch, att skriva detta är ju ännu värre än gåvan! Jag vet inte.

Min oron är i allafall tillfälligt stillad. Jag skickade en bild på soffan till Malin, hon frågade: hur känns det? Jag svarade: som att få veta att jag inte har cancer.

Hur som helst, nog om mig och min bottenlösa skuld, låt oss fira: ska vi ha frågestund? Fråga vad ni vill, om det nu finns något att fråga mig som berättar allt. Men jag kommer bara svara på frågor som jag har ett intressant eller roligt svar på, då jag är mycket mån om att framstå som just sådan inför er.

Annons