tisdagen och onsdagen

Jag hade pratat med J om att ses på tisdagen. ”Måste bara dubbelkolla”, hade han sagt och jag oroade mig för att det skulle lämnas öppet till sista minut. Att jag skulle gå omkring i lägenheten, flytta på saker och ångra att jag inte genast sagt: jag måste veta hur det blir, så att jag kan göra andra planer eller vara glad. Så att jag inte förvandlas till någon som väntar på dig.

Men jag hade oroat mig i onödan. Som så många gånger förut var jag besviken och lämnad på förhand och svart fantasi. För på morgonen kom ett sms: ”Jag har köpt två biljetter till en spelning, hoppas du vill med.”

Det ville jag.

Det var en stor lokal och vi stod i mitten. I taket hängde en diskokula, vi gissade att den var en meter i diameter minst. Han såg sig omkring. 

“Majken och dom skulle också vara här”, 

“Ser du var dom står?” sa jag. 

Han skakade på huvudet. 

“Dom är väldigt, väldigt korta,” sa han och höll upp spikrak hand mot min kind. 

“Jag är normallängd”, sa jag.

“Åh, okej”, sa han. 

“Förlåt, jag vet inte varför jag berättade det där”, sa jag, han skrattade.

Det blev onsdag och Malin var äntligen hemma från Göteborg. Vi möttes långt ut i Östra Hamnen. Det är lätt att glömma att Malmö har en industrihamn, men den finns, den är lika stor som resten av staden, och det känns som att det pågår saker där man vill slippa höra talas om.

Vi skulle hämta ett bord jag vunnit för några hundralappar på auktion. ”Jag har bilen till helgen”, hade Malin sagt. Men jag kunde inte vänta: ”det är ett litet bord, bussen gå bra”. Det var ett ganska stort bord och när vi kom i lägenheten hade det blivit djupa märken i hennes händer.

Vi gick och åt på ett koreanskt ställe, jag bjöd givetvis. Hon som lagade maten berättade: ”Detta är ett väldigt autentisk ställe. Jag kommer från Korea.” och ”I Korea äter vi aldrig vitt ris, alltid multi grain. Därför har jag lagt lite linser och bovete i riset”. Jättegott, sa vi. ”Ni tyckte att det var för starkt?” Nej, jättegott.

Sedan gick vi till stora godisbutiken på Värnhem. Malin skrek rakt ut när hon såg att det fanns sura körsbär. Jag hade varnat henne innan, bli inte besviken nu, du vet ju att dom varit slut ett tag. Vid kassan stod ett påskägg med skylten: ”godis värt 700 kronor, den som gissar vikten får köpa för 350”. Jag pekade på lappen åt Malin, och jag visste att hon skrattade åt det av samma anledning som jag.

Sedan tittade på Bäst i Test i sängen och somnade vid innan nio och slog fast, för den tusende gången, att sova över är det enda sättet att umgås på som räknas.

Nu, bussen. Och idag ska jag, återigen, hålla längre ner på laryngoskopet (en sjuksköterska sa till mig igår: alla kvinnor håller sådär som du, med pekfingret upp längs skaftet) och jag ska sticka i botten av utrymmet mellan spinalutskotten, alltså tre millimeter längre ner än vad jag tror.

Annons

En reaktion till “tisdagen och onsdagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s