Jag snubblade över en artikel i The New York Times som handlade om C i St Petersburg. Eller, lite mer specifikt, om C i de kommunala kollektivbostäderna som över 10 % av St Petersburgs befolkning bor i, en relik från Sovjet där 20 personer delar hushåll och aerosoler.
Jag tyckte bilderna var så otroligt vackra och fick det där suget i magen, ni vet som kommer när man ser ett sammanhang man liksom vill in i. Trots att jag alltid varit barnsligt intresserad av rysk litteratur och historia är min kunskaper om vardagslivet i Ryssland grunda. Det hindrade mig inte från att genast måla upp romantiska bilder av ett intellektuellt liv i St Petersburg jag inte vet någonting om.
Artikelförfattaren verkade inte det minsta tagen av idén om att dela badrum med 19 rökande ryska existentialister utan skrev mest om hur sinnesjukt jobbigt det var att stå i kö till badrummet när alla tvingades att jobba hemifrån. Det är som Liv Strömquist en gång sa (eller citerade hon någon annan kanske): vänstern består av individualister som drömmer om det kollektiva och högern av kollektivister som drömmer om det individuella. Det förstnämnda stämmer bra på mig, jag har alltid bott i kollektiv, längtar alltid efter sammanhang, startat kulturföreningar och tar mitt jobb som relationell fårhund på stort allvar. Men när jag genom skuldbeläggande och hot om moraliskt våld mobbas till att gå i 1 majtåg, av antingen killen jag eller kilen N råkar vara ihop med just den våren, mår jag alltid så dåligt. Jag får panik av att behöva skriva under på outvecklade en-meningsresonemang som skriks ut av människor jag inte har en aning om ifall de förstår komplexiteten som ligger bakom. Och så hatar jag att gå långsamt. H A T A R.
Jag har aldrig varit i Ryssland men vill så gärna åka dit. Jag försökte söka visum en gång och fyllde i mitt passnummer och kontonummer på någon sida som jag i efterhand förstår nog inte var Ryska ambassadens. Så jag antar att någon människosmugglare har tjänat ett par hundra tusen på mitt namn eller så åker jag fast som målvakt i Swedbanks nästa pengatvättshärva vilken sekund som helst. Jaja.
Sista arbetsdagen idag innan den märkliga semestern utan planer och med stängda gränser till Sverige börjar. Får ägna mig åt Köpenhamnsk social climbing och bloggande på heltid helt enkelt. Puss ha en fin dag, lova att B A D A.
S A R D E L L E N 
FANTASTISKA bilder. också rysslandsfascinerad som aldrig rest dit. pluggade ryska en gång i tidernas begynnelse och älskade det. sen kom livet emellan som de säger. det är något med den kulturella högheten och den enorma misären, att liksom kunna gå högryggat elegant bland fallfärdighet, spela klassiskt piano när värmen är avstängd typ. JA jag har fördomar men min bästis åkte till ryssland och bekräftade dem, så tänker fortsätta ha dem tills jag själv reser
GillaGillad av 1 person
ah vad bra, jag behåller mina fördomar jag med då!
GillaGilla